This last month.

Ja nu kommer det ett litet bildregn här igen. Så blir det när man är kass på att blogga. Livet sen senast har typ bestått av att vara mamma, jobba, planera bröllop och renovera. Nu är dock det mesta klart inför bröllopet i Juli vilket är skönt. I veckan blir det provsmakning av menyn och veckan därefter ska klänningen som hänger och väntar på mig hos skräddaren sys upp litegranna. Skönt att vi har varit ute i god tid.


 
 Äter glass i solen medan morsan sliter med grävningen av bredbandet. Vilket bland annat innebar att lyfta plattor, gräva, fylla igen, platta till och lägga plattorna igen. Satan i gatan vilket jobb att dra in fiber i kåken alltså.
 

 
Mycket jobb med bredband som sagt.
 

 
Det vart valborg och vi var bortbjudna till några kompisar i Tillberga. Men dagen innan blev Céline sjuk så vi fick fira valborg i vår ensamhet här hemma fast en brasa hann vi faktiskt med.
 

 
Klättermajan.
 

 
Tjejen som älskar att "pajka boll"
 

 
Fröken klädde upp sig i "Rapphe Lauren" för det vankades dop för lille Malcolm.
 


 
Céline testar "rekvisitan" till bröllopet.
 

 
Mamma och jag hann med vårruset i år också.
 


 
Jag pysslade ihop en liten morsdagpresent till mammi också. Vad gillar ni godisarna nere i högra hörnet?
 


 
Det vankades snart bröllop och jag fick den stora äran att göra kortet till det fina brudparet.
 

 
Céline fick en hel låda med duplo av sina kusiner. Gissa om någon (några) var glada.
 

 
Kvalitetstid med bästa syster.
 

 
Min pappa får sina roliga ryck ibland. Här dansar han in i hatt på jobbet (Jag har den stora äran att få jobba ihop med både min mamma och pappa).
 

 
5 träd som äntligen är borta från tomten (gissa om vi fick space) och ett stycke ommålad lekstuga. Den var typ mossgrön och ful innan. Nu är den pastellgul och vit. Nu ska bara insidan renoveras klart också. Pheew.
 


 
Slottsbröllop på G och barnlediga en hel helg för första gången på ett år kanske?
 

 
Vackraste Ida och Mårten.
 


 
Jag orkar knappt perfektionen på denna fina familj alltså :-) Så glad att jag fick vara med och fira deras stora dag.
 

 
På söndagen efter bröllopet fick vi äntligen träffa våran efterläntade tjej som tyvärr blivit sjuk och fått tillbaka sin dumma öroninflammation.
 

 
Vi premiäråt på våran renoverade uteplats. Maten smakade sju gånger bättre ute på uteplatsen kan jag lova. Nu ska jag fortsätta kurera mig för nu när prinsessan blivit frisk så har såklart jag åkt på samma som hon hade. Öroninflammation. När jag var liten hade jag örinflammation minst 1 gång om året men sen har jag varit rätt förskonad i vuxen ålder. Kanske fått det vart tredje år i vuxen ålder. Tills Céline kom och blev öronbarn och jag blir smittad varje gång. Vi och våra elaka öron... Bara dom som har haft riktiga öroninflammationer vet hur förjävligt det är. Jaja nu till kurering och kika klart på prinsbröllopet på TV.
 

Digging for gold.

 
 
Nu har kärlen släppt i marken och det betyder att det är dags för att gräva för bredbandet. Det är fasiken inte lätt när man är van vid att ha bredband sen flera år tillbaka att helt plötsligt bara inte ha det. Vad komplicerat allting blir liksom. Man kan ju inte ens uppdatera allt på mobilen utan det. Knäppt. I och för sig kan jag göra det på jobbet men det är smidigare med bredbandet hemma. Så köste vare köste vill som Anton, Emils pappa, skulle ha sagt. Ja jobb det finns det alltid när man har hus har jag märkt på dom här fyra månaderna, haha. Jag håller på att renoverar lilla prinsessans lekstuga också. Superkul ska det bli att få inreda den. Sen är det även dags att sätta upp ny osb och nytt gips i gästrummet också. Och senare i sommar ska vi ta tag i lilla toaletten. Det är tur att vi tycker sånt här med renovering är kul och att vi har så pass mycket hjälp som vi får av våra repektive familjer. Något jag inte visste själv att jag tyckte var kul var att hålla på att påta i trädgården. Nu vet jag dock inte om det är för att det är nyhetens behag kanske.. det får vi se. Men det passar bra just nu i och med att dotra älskar att hänga ute vid sin sandlåda och gungställning.

Trädfällning & utskällning.




 
Förra helgen kom Patriks föräldrar och mormor och hjälpte oss att fälla ett kastanjträd på framsidan av huset. Vilket jäkla jobb det var alltså! Vi har velat ha bort det sedan vi först kom och tittade på huset eftersom vi förstod redan från början att det skulle bli mycket jobb med det trädet. Och prio ett som småbarnsförälder ligger tyvärr inte i att rensa upp träd och grenar efter ett träd som står i blom någon månad om året. Tyvärr. Vi fick nämligen någon typ av utskällning av en granne (en äldre herre som säkerligen bott på gatan sedan husena byggdes -62) när vi stod där med motorsågen som bäst och sågade ner det. Nu skrattar man ju bara åt det men just då vart jag faktiskt ledsen. Det är bland det värsta jag vet när äldre människor ska stå över en och tänka "typiskt unga människor som inte förstår/kan någonting". Men vem är han att säga vad vi ska ha och inte ha på VÅRAN tomt egentligen? Det är ju absurt. Efteråt kommer man på så mycket man skulle ha svarat emot. Men samtidigt är jag glad att vi inte kläckte ur oss något i stundens hetta för det sista man vill är att bli osis med grannarna. Det verkar ju iof inte bekomma honom. Haha. Nåväl nu är det borta forever och kommer aldrig mer igen.. Om inte granngubben känner för att åka och leta upp alla delar och spika upp det igen det vill säga ;-)
 
 
 

Och i allt detta bestämde sig lillstumpan för att kasta ner spadar i brunnen. Som tur var hade två av tre spadar öglor på sig så att farmor kunde fiska upp dom två spadarna med hjälp av en lina med en krok på. Och där tjänade vi tjugo spenn och lite soppapengar. Wihooow 😜

Bildupdate!

Long time no see! Här hemma är vi i full färd med att planera vårt bröllop i juli. Kyrkan har varit bokad sedan ett år tillbaka men ändå känns det som att man har för kort med tid på sig, herregud. Egentligen hade vi tänkt gifta oss förra sommaren men då var kyrkan fullbokad. Är det inte lite sjukt att behöva boka en kyrka 1 år i förväg. Eller så är det väl så det är men att jag inte hänger med i den "världen" liksom :-P Jaja nu ska det i alla fall bli av. Bilder på inbjudningarna kommer så småning om.
 
Så länge får ni nöja er med lite bilder på snäckan från dom senaste veckorna.
 
 















Min historia om hur vi blev med hus.

Jag vet att vissa av er väntar på bilderna av huset. Men ni får vänta lite till. Vill först berätta om hur vi "hittade" huset. Jag tycker det är en ganska så festlig historia. Det började med att vi sålde våran bostadsrätt utan att veta vart vi skulle ta vägen någonstans om 3 månader. Vi visste vilket område vi ville bo i, Hökåsen, och vi ville inte bo någonstans än just där. Så vi hade ju inte så mycket hus att välja mellan på Hemnet direkt. Jag knarkade verkligen Hemnet. Och så en dag kom det ut en enplansvilla för ett helt okej utgångspris precis där vi ville bo. Jag kände mig supernervös inför denna visning då jag verkligen kände innan att det här huset vill jag ha. Ligger perfekt, enplanshus och inte för stort. Vi gick på visningen. Tillsammans med typ 100 pers till. Det var en sån där perfekt försommardag då solen sken på himlen och tomten stod i blom, det hjälpte ju inte direkt till. När vi kom hem var jag jätteledsen för jag förstod ju att vi inte skulle ha en suck med så många på visningen. Dessutom ville vi renovera massa om vi skulle flytta dit ändå och huset var relativt nyrenoverat men ändå inte vår stil, så det var lite mycket pengar egentligen när man vill göra om hela huset. Helst ville vi ha ett renoveringsobjekt så vi kunde få allt nytt och helt som vi ville. Men vi ville ju åt läget.
 
Mycket riktigt ringde mäklaren på förmiddagen nästa dag och sa att det redan var 4 som lagt bud. Och där var vi out of the game redan liksom. Jag var deppig och dagarna gick. Jag började få lite panik... vart skulle vi bo? Det tar ju oftast en stund innan man får tillträde när man väl köpt en bostad också. Inte kom det ut några hus heller. Jag fick nog, jag var fortfarande mammaledig så jag åkte till jobbet och skrev ut 200 lappar där vi i princip skrev och frågade om dom gick i säljatankar för vi var intresserade av boende i detta område. Jag tog Céline med mig i bilen och parkerade i Hökåsen tog ur hennes vagn och så började vi gå gata upp och gata ner i två dagar och la i brevlådor till hus vi kunde tänka oss att bo i (mest i enplanare då det var det vi helst ville ha), kände mig som en mupp såklart.
 
Gick förbi huset som jag så gärna ville ha och blev ledsen och skrev ett sms till Patrik "Det var ju här vi skulle bo" Han svarade "Jag vet, jag känner likadant" bredvid det huset står 10 likadana hus efter varandra och jag lade såklart i alla dom husens brevlådor. Men jag tänkte att ingen kommer någonsin svara egentligen (speciellt inte på just DEN gatan med ett stort G), men nu har jag i alla fall gjort något istället för att sitta på röven och vänta på att ingenting händer och att tiden bara går. Det ringde en till Patriks mobil redan på kvällen men det var ett hus med källare på andra sidan Hökåsen som ville ha alldeles för mycket så vi tackade nej. Jaha det var väl vår ända chans tänkte jag.
Två dagar efter ringer patrik i vanlig ordning och berättar att han är på väg hem från träningen. Och justja någon hade pratat in på telefonsvararen om ett hus som han ev. tänkte sälja där vi lagt en lapp. "-Vart?" frågade jag. Det hade han inte hört. När han kommer hem lyssnar vi av telefonsvararen tillsammans igen och jag hör då att det är grannen till huset vi så gärna ville ha. Jag tror aldrig jag blivit så glad, bara hoppade omkring i lägenheten. Det kan ju inte vara sant?! Patrik ringde upp han som skulle sälja huset. Det var sant och han berättade att han dessutom ville ha 1 miljon mindre än grannhuset som precis sålts eftersom att detta hus var ett renoveringsobjekt. Jag dog av lycka. Vänta här nu liksom, ett hus precis på det stället vi ville bo OCH vi kommer kunna få det att se ut precis som vi vill ha det. Vi slipper budgivningar och allt sånt. Det var bara för bra för att vara sant, men det var helt sant! 
Vi fick komma och kolla i huset. Mycket riktigt så var det ett rejält renoveringsobjekt. Inte bara det utan det stank rök i hela huset och taken var gula av nikotin. Men vi såg potentialen! Det enda problemet var att vi inte kunde få tillgång till huset förrän i oktober vilket betydde att vi var tvungna att mellanlanda hemma hos mamma och pappa ute på landet i nästan några månader. Och att vi skulle få ta hand om/kasta alla möblerna i huset. I och med att det var en sån bra affär så gick vi givetvis med på det. Tiden gick och i oktober fick vi nycklarna. Samma eftermiddag/kväll fick vi låna ett släp och åkte och kastade nästan alla möbler. Fattar inte hur vi hann. Sen började 2 månader av total renovering. Under dom 2 månaderna så kämpade vi alla i blod, svett och tårar vill jag lova.
 
 
 
 

Julen 2014.

 
Två av mina favorittjejer. Min vackra mor och min dotter.
 
 
 
Och så min bästa tokiga far.
 
 
 
 
 
 
Mina fina matchade ♥
 
 
 
 
Céline var på väg att bli sjuk därför ville hon gärna ha nappen inne mest hela tiden. Men lika fin är hon för det i sin fina Lilvy paige klänning :-)
 
 
 
Bus med pappi innan kusinerna kommer.
 
 
 
 
Fina kusinerna. Min guddotter Amelia och lilla Alina.
 
 
 
 
Finaste tjejorna.
 
 
 
Trötta tjejor.
 
 
 
 
Spända i väntan på tomten.
 
 
 
 
Gurktjejen.
 
 
 
 
Jultomten is in da house!
 
 
 
 
Två nippriga tjejor. Ialla fall en utav dom ;-)
 
 
 
 
 
 
Haha bilden säger allt :-)
 
 
 
 
 
 
Julen var bra men som alla våra julaftonar så är alltid någon av oss sjuk. I år var det dock bara en och det var lilla Céline. Så stor del av dagen gick åt att trösta och krama om henne. Mammas lilla sjukling. Jag hade hoppats så att hon skulle få vara frisk som en nötkärna nu när hon ska vara hemma från dagis 2 veckor, men icke. Nu är jag även smittad som vanligt. Har fasiken aldrig varit så här mycket sjuk och så här SJUK varje gång jag är sjuk också som detta första år Céline går på förskolan. Det är alltså ingen myt att man nästan får vara hemma mer från jobbet än vad man jobbar under första dagisåret ens barn går. Just det vi har förresten flyttat in i huset nu! Vi flyttade in 2 dagar innan julafton.. men mer om det i ett annat inlägg eftersom att det är endel att catcha up sen sist, med tanke på att det i det inlägget var bilder på ett badrum med stora hål i grunden.. haha.

Framåt.

Det går framåt i bygget. Nu är brunnarna i badrummet på plats. 







Fönster och vägg.

Den här helgen har vi hunnit med att byta ett fönster i köket. Jag är så himlans nöjd med det! Tids nog ska vi byta ut allihopa. Sedan har vi rivit en vägg i Célines blivande sovrum så hon fick ett större rum. Vi tog nämligen bort en garderob brevid som ändå inte skulle kommit till någon nytta. Det är viktigt för mig att ha henne i det sovrummet som är närmast vårat. Det kommer bli så bra så. Imorgon fortsätter rörmokarna med blivande badrummet också. 








Igensättning av altandörr.

Idag stod igensättning av ena altandörren på schemat. Förstår egentligen inte varför man har två stycken altandörrar så pass nära varandra som vi hade innan. Kanske var en fluga på 60-talet? ;-) det vart sjukt bra! Nu ska iof gipsskiva och sånt upp inuti också och panelen utanpå ska så klart målas om men det får bli i vår då vi ska måla om all panel till en annan färg på huset. Det är ju ett tegelhus men det är även lite panel upptill på huset. 

Rörmokarna drog igång på allvar i dag och det kommer bli jättebra. Blir nya rör i hela grunden. Puh så skönt. 









Vi är med hus.


Det är mycket som händer i livet här just nu. Vi har nämligen blivit med hus. Jag kan inte ta in i min skalle att vi nu har en egen enplansvilla i ett underbart område här i Västerås. Min dröm har alltid varit att mitt barn ska få växa upp i detta område då jag själv alltid ville bo där när jag var liten. I huset som vi har köpt är det knappt något gjort i sedan det byggdes 1963 då samma kvinna haft det i alla år. Så ja ni förstår ju att det är endel att göra. I princip ALLT. Rotrenovering. Förra veckan rev vi typ 5 stycken väggar. Just nu håller vi på att dra om all el. I morgon kommer rörmokarna och bilar samt drar om alla rör och sätter i nya brunnar. En av altandörrarna ska sättas igen och fönster i kök och badrum ska bytas dom närmaste dagarna. Resten av fönstrena får vänta tills det blir varmare igen. Så just nu är det massa underarbete som sker liksom. Längtar till vi får börja göra lite finare saker som typ tapetsera fondväggarna eller sätta upp det nya köket vi beställde i går. Fördelen med att köpa ett renoveringsobjekt är ju att man kan få det helt i sin smak. Men ja det är det ju sjukt mycket arbete och väntetid men der är det värt :-)

 
 

 




Powermeet & älgsafari 2014.










Förra helgen var det ju Power meet här i Västerås som det är varje år. Så på lördagen blev vi bjudna hem till syrran och hennes karl på middag och sen gick vi en sväng ner till löga för att kolla in bilarna.. Fast jag kollar mest på folket. Finns mycket roliga människor som kommer ut helger som dessa vill jag lova  ;-) 

Dagen efter det spenderades i Stadsparken där vi kollade på älgsafarit som syrrans karl var med på. Dom åker alltså gummibåt genom svartån här i stan medan dom dricker, för er som inte vet vad det är. Vi stod och väntade i tre timmar och sen var det dags för Céline att äta så vi fick aldrig ens se när dom kom i mål. Haha. En liten tröst var ju att dom ändå hade fått punka i slutet så vi hade ändå inte fått se dom komma i mål ;-) dessutom så trivdes Céline rätt bra där i lekparken i tre timmar. 


Vingåker och Söderköping.







För någon vecka sedan åkte vi till Vingåker factory för att kolla lite dagiskläder till Céline. Typ regnkläder och underställ och sånt som dom behöver. Vi hittade bara ett underställ, jeans till Patrik och lite annat smått. När vi ändå var där så gick vi in på iitala outlet också och jag fick min fina Alvar Aalto vas som jag suktat efter så länge! Sjukt pris för en vas tycker jag men Patrik tyckte att jag skulle ha den och vi fick den ju några hundringar billigare med tanke på outletten. Sen köpte jag även dom fina vinglasen Essence. Även dom har jag suktat efter ett bra tag. Men dom åker inte upp förrän efter flytten (ni kommer att få veta mer om den längre fram).

När vi ändå "bara" var typ 10 mil ifrån så åkte vi även förbi vårat favorithak Smultronstället och käkade glass. Det regnade ju och var dåligt väder.. Perfekt när man ska till smultronstället för det betyder typ ingen kö alls. Jag vet 20 mil plus köa för glass.. Behöver jag ens säga hur mycket vi gillar glass då? ;-) förra året så tänkte jag "nästa år kommer Céline kunna sitta här i egen stol och äta en egen glass" njaa riktigt så långt har vi inte kommit.. Hon är ju väldigt svårflirtad när det gäller att äta denna ungen. Men hon smakade iaf på jordgubbarna som låg på hennes pannkaksglass. Haha nästa år kanske? 

Midsommar 2014.










Jahapp då vart det ett litet uppehåll här igen då.. Men jag ger inte upp ;-) här ovan kommer lite bilder från våran underbara midsommarafton hemma hos mamma och pappa med halva släkten. Den innehöll det mesta som en midsommardag ska innehålla, god mat och dryck, midsommarstång, vattenskidor, skratt, och allra viktigast - familjen. Möjligen midsommarkransarna som fattades då och det varma vädret. 






Mysdag.










Denna underbara dagen spenderades hemma hos Emelie och Joakim som håller på att bygga ett helt nytt hus. Behöver jag ens skriva hur fint jag tror att det kommer att bli? Céline fick även inviga deras nyrenoverade lekstuga också. Den fick 5 av 5 toasters. En lekstuga och studsmatta blir det garanterat den dagen vi köper hus!




Céline&Liam date.

Trots detta konstiga väder som har vart i dag (hagel och, spöregn varvat med solsken) så tog vi oss till en riktigt stor lekpark här i området för att träffa Liam och hans mamma Linda. Liam är bara någon dag yngre än Céline och vi lärde känna varandra via mammagruppen som vi började i när kidsen bara vara några få månader. Så det är superkul att vi fortfarande ses ibland och låter dom få leka. Och även att jag får prata av mig massa mammasnack med Liams mamma Linda. Det är så gulligt och se hur dom förändras hela tiden. I samspelet mellan varandra. Hur Céline nu följer efter Liam och hur dom sätter sig bredvid varandra och leker. När vi gick hem kom dock världens regn/hagelskur (det framkommer INTE på sista bilden). Trodde fasiken att vi skulle regna bort. Trots paraply så vart både byxorna och skorna mina dygnsura. Céline hade det ju dock riktigt bra där under regnskyddet hon..














40 graders feber.

Lilla skruttan vaknade i natt och var skållhet. Man kunde ju inte ens ligga bredvid henne utan att svettas halvt ihjäl. Tog tempen och den visade 40 grader! Första gången i hennes liv som hon har sån hög feber. Inga som helst andra symptom har hon heller så vi tror att det kan vara tredagarsfebern då hon inte haft den innan. Det är så jobbigt att inte veta hundra vad det är liksom. Nåväl det visar sig inom två och ett halvt dygn antar jag.. 
 
 
 
 



Semesterplaner.

Sommarens semester håller på att planeras. Dom två sista veckorna i juli är vi lediga. Det blir inget utomlands för oss i år. Jag tycker att det är så mycket mysigare att semestra i vårat fina sommarsverige när man har barn. På vintern däremot åker jag gärna utomlands en vecka eller två. Det som är bestämt nu är att jag och Patrik ska åka till Sthlm i tre dagar ensamma först. Céline får vara hemma hos sin bästa mormor och morfar ♥ Sen efter det åker vi alla tre till gävle i tre dagar och hänger i Furuviksparken. Jag har hört att den ska vara bra för lite mindre barn? Någon med erfarenheter? Åhh jag längtar verkligen till semestern!
 
I dag var vi för övrigt på Célines blivande förskola. Vi fick lite info om inskolningen som kommer att starta 7:e augusti. Här har ni en morsa med blandade känslor inför det kan jag lova. Men så är det väl för alla föräldrar antar jag.. och det är nog bara bra. Annars har vi hängt i lekparken som i stort sett alla andra dagar ;-)
 
 
 
 
 
 
Varför ha bara en spade när man kan ha två?
 

I´m back ;-)

Nej ju jäklar får det vara nog med denna bloggtorka! Vafasen är det sedan sist jag skrev? 3 månader? Måste vara det längsta uppehållet hitills. Ändå är det just nu jag borde ha som mest att blogga om ju egentligen. Men samtidigt får jag ingen ro att lägga in bilder och skriva texter och sånt tidskrävande när dottern är vaken (hon sover bara 1h om dagen numer). Det är lite konstigt när man kommer tillbaka så här efter ett sånt pass långt uppehåll.. man vet inte vart man ska börja... eller vart man egentligen slutade? Ska man catcha up er om vad som har hänt under dessa tre månader? Det skulle ta för lång tid. Eller bara fortsätta som om ingenting har hänt? Kommer jag ens tycka att det är kul och fortsätta blogga? Ja man får väl se. Men alltså att några få av er fortfarande klickar in här trots detta långa uppehåll är ju beundransvärt.
 
Det har ju hänt en hel del sen sist som sagt. Grejen är den att jag vet inte hur privat jag vill vara i bloggen. Sådant har blivit mer viktigt för mig sedan jag fick barn. Att värna om vårat privatliv. Personlig men inte privat? Men vart ligger den gränsen då? Det värsta jag vet är folk som snokar och det var lite utav den anledningen som jag tröttnade på att blogga där i mars om jag ska vara helt ärlig. Det känns väldigt konstigt när folk som inte föredrar att umgås med oss på fritiden ändå kan läsa om vad vi gör liksom. Haha. Men samtidigt bloggar jag till största delen för mig själv. Det är ju guld värt att kunna kolla tillbaka i arkivet. För ja man glömmer ju så himla fort. Arkivet är mitt facit av livet liksom. Jag vet att jag har förbannat mig själv efteråt då jag var gravid och bloggade i princip 1 gång i månaden. Jag har ofta tänkt att det hade varit superkul att kunna få läsa om den tiden mer. Det är ju ganska stort att vara gravid. Men men jag förstår också.. jag spydde ju nästa halva gravven liksom, hur kul är det att skriva och läsa om.
 
Hur som! Här får ni några bilder i alla fall från den ickebloggande tiden, mest på Céline såklart.. och sen efter det blir det nog att jag bara kör på från här och nu liksom. Så nu får Ni gärna lämna en välkommen tillbaka kommentar eller något, så att jag blir peppad på att fortsätta blogga ;-)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Mitt första år som mamma ♥

Vanligtvis så brukar jag alltid uppdatera om Céline den 25:e varje månad. Men nu när hon är 1 år och allt mer bröjar bli en egen liten individ så känner jag inte att jag vill skriva ut mer om hennes utveckling när hon inte kan välja själv.

I stället ska jag denna gång skriva om hur jag tycker att mitt första år som mamma har varit. För det första så var det ju mycket mer "jobb" än vad jag kunnat ana innan. Men samtidigt har livet blivit så mycket mer till det bättre. Den största förändringen är väl att innan jag fick barn så var festa i princip det enda jag gjorde på helgerna. Och jag minns att jag var orolig när jag var gravid över att få lägga hela det livet bakom mig när mitt barn skulle komma. Varpå Patrik sa att jag självklart skulle få gå ut på vissa helger om jag ville det, inte varje helg i månaden men kanske en helg. Han kunde ju vara hemma med bebben. Jag tänkte pheew vilken tur. Men det var då det! Så fort Céline kom upp på bröstet och jag kände den där overkligt starka kärleken direkt till mitt barn och tårarna bara rann och rann av lycka så kände jag direkt att det andra livet låg bakom mig.
 
I 3 månader gick jag bara omkring i en bebisbubbla. Jag glömde att äta, dricka, dusha och allt sånt där man gör varje dag. Allt som fanns i mitt huvud var att göra allt för att min dotter skulle trivas och ha det absolut bästa. När jag skulle testa ta ett glas champagne några månader efter förlossningen (det var ca ett år sedan jag hade smakat på alkohol sist då) så tog jag ca tre munnar, blev lite tipsy och sen kände jag bara NEJ! Jag vill ha 100% kontroll. Min dotter är bara så här liten en gång i livet liksom. Och jag vill vara här 100% av den tiden HELA tiden. Hon litar på mig och vem är jag att svika henne när det är jag som har fött henne till detta liv? Nu är jag inte emot alkohol och så men jag tycker absolut inte att småbarn, alkohol, festa och bakfylla går ihop. Då kanske man skulle ha väntat lite känner jag. Jag är så himla glad att jag känner så här. Att det blev så. För mig så betyder det att jag var redo att bli mamma. Därmed har jag absolut inte sagt att jag aldrig kommer att festa igen men det kommer att få vänta ett tag till.

Annars så känner jag mig mycket starkare än vad jag trodde att jag var innan. Jag trodde aldrig innan jag fick barn att jag skulle klara av att gå upp om nätterna och sedan funka som en rätt schysst morsa om dagarna. Nu är hon ju över året och gudskelov så behöver vi inte gå upp mer om nätterna och mata och sånt där som när hon bara var några månader. Jag tror man som mamma blir ganska chockad över vad man klarar av liksom. Något jag även märkt detta år är att man som mamma (Nu kan jag bara tala om mig som mamma just för att jag är ju en mamma och inte en pappa) är ett dåligt samvete. Är det inte att man inte har hunnit gå ut på hela dagen och lekt så är det att man inte hunnit laga mat och fått ge barnet en burk med mat i stället. Det är alltid något.. men så gissar jag att det alltid kommer att vara men att det hela tiden blir av olika anledningar. Någonting säger mig att detta bara är början och att det första året av ens barns liv är lekande lätt emot vad det kommer att bli ;-)

Jag skulle kunna skriva så mycket mer men i det stora hela så har jag på det här året inte bara vuxit som en person utan som en mamma. Jag älskar min dotter mer än allt annat på denna jord och är superstolt över henne. Så där stolt som bara en förälder kan bli över just sitt barn ♥

 
 
 

Ett par till skor.



Missade visst ett par skor som låg och gömde sig i Célines skötväska :-)

Tidigare inlägg