Nike air x 2.

 
 
 
 
 
Hur coola ska inte jag och Céline vara i vår då? :-) Hihi. Jag har letat som en tok efter likadana Nike Air som Céline har men jag hittade verkligen inga i vuxen storlek någonstans. Men så hittade världens bästa syster som bor i Australien ett par over there och skickade dom som en för tidig julkapp till mig. På andra sidan jorden fanns dom alltså ;-)

Céline - 10 månader.

 
 
 
Två ynka månader kvar så är hon ett år mitt lilla pyre. vad har hon lärt sig sedan sist då? Jo nu reser hon sig mot ALLT och går även efter grejorna. Så man kan säga att det är väldigt mycket pass nu för mamma och pappa. Hennes armar kan vara vääääldigt långa. Förra veckan rev hon ner mina favoritrenar i porslin som då gick i tusen bitar. Buhu då vart mamma ledsen i ögat.

Hon går/springer med hennes gåvagn och börjar bli riktigt stadig. Dock kan hon inte vända på vagnen själv så det blir mycket vända-på-vagn för mamma och pappa. Hon sätter sig själv från stående. Andra tanden är nu på väg upp. Maten går så där fortfarande, hon tar dock bitar i munnen nu och smakar på dom men att svälja dom är en annan femma. Men det kommer väl, man kan ju inte vara bäst på allt ;-)

Vi har hunnit med ett besök på akuten också. Efter tre nätter av skrik och gråt pallade vi inte trycket något mer och åkte till akuten mitt i natten. Men allt såg bra ut förutom feber och lite svullnad i örat. Som tur var blev det inte något sämre.

Vinterkläder - check.

 
 
 
Så var Célines vinterkläder klara för i år. Jag var bara tvungen att testa det ihop i går kväll. Ja mössa och vantar orkade jag dock inte pälsa på den stackars ungen i en supervarm lägenhet. Overallen är från Mini A Ture och vinterkängorna är från Kavat.
 
 

Enkelt blir svårt. Svårt blir enkelt?

Åhh nu har jag så där mycket att blogga om igen men just för att jag har så mycket att blogga om så blir det inga inlägg i stället. För jag vet ju inte vart jag ska börja? Jag har en del pyssel att visa också som jag inte orkat tagit kort på. Suck och blä på mig.
 
 
Och Céline bara växer och växer. 10 månader blir hon på måndag. Tänk att hon snart är ett år. Jag blir både glad och ledsen av att tänka på att hon blir ädre. Ledsen eftersom att hon snart måste börja på dagis :-( Jag vill inte lämna bort min lilla skrutta. Vill ju bara vara med henne och se allt hon gör. Hur hon utvecklas. Det är ju hon och jag liksom. Buhuuu. Samtidigt kommer det väl bli en gnutta skönt att komma ut och börja träffa lite mer folk på jobbet igen. Det är det jag har tyckt varit mest tråkigt med mammaledigheten, att jag inte haft någon kompis med små barn. Man kan säga att jag var lite först där. Är det något jag har insett nu så är det hur sjuuuuuukt svårt det är att skaffa nya vänner i denna ålder. Det hade jag inte en tanke på innan jag skaffade barn. När blev det så här svårt liksom? Det känns som att man är typ i den svåraste åldern med att skaffa nya vänner nu också. När man var liten gick man ju bara och frågade "-ska vi leka?". I skolan fick man vänner genom skolan. Efter skolan så träffades man på fester. Och nu skulle man tro att det var på typ öppna förskolan man träffades. Fast sen kommer man inte så mycket längre. Jag tror folk tänker för mycket i denna ålder. Typ vad ska hon tycka om jag sa si eller så. När man sen kommer upp i en typ 35-40-årsåldern verkar det gå lättare igen.. som när man var liten. Eller så är det bara mina päron och deras vänner som varit översociala. Dom liksom bara bjöd hem varandra hit och dit. "-Kom över på en fika i dag vettja!" Det har nog aldrig någon sagt till mig. Jag skulle bli apglad om någon morsa-kompis invita mig så! Det är synd.. för jag kan bara tänka mig hur ännumer mysigare mammaledigheten är om man hade haft någon annan med barn i cirka samma ålder att umgås med. Speciellt jag med en karl som spelar fotboll och jobbar hela tiden typ. För även om jag har vänner som inte har barn så går det inte komma ifrån att det inte är desamma att umgås med dom som med folk som har barn (menar absolut inget illa mot mina underbara barnlösa vänner, älskar er sjukt mycket men jag vet att ni fattar vad jag menar). Det är lättare när vännerna har barn, dom förstår allt det här med rutiner.. sova, äta, tjat, gnat och allt vad det nu är. Man behöver inte förklara eller känna sig jobbig liksom. Plus att man kan gå igenom sånt man kanske oroar sig över, nu har hon inte käkat på en dag, nu är bajset så, nu sover hon inget bra. Osv osv. Hur kul är det att lyssna på och bolla idéer om dom ämnena när man inte själv har en liten knodd?
 
 
Oj vad långt det vart.. jaja nu fick jag lätta lite på hjärtat då i alla fall. Mitt tips är att om du själv inte är en översocial människa, försök matcha in din graviditet när andra vänner även ska ha/har barn ;-)
 
Här får ni även lite bilder från mobben från den senaste tiden.
 
 
 
 
 
 Kooosmooos och kattiiis. Någon mer som såg på det när dom var små? hahaha
 
 

 
 
På Leo's lekland.
 
 
 
 
Första bisingen ser nu ljuset.
 
 
 
 
Och den måste ju såklart borstas på till Célines stora förtret.
 
 
 
 
Röjer hemma hos mormor och morfar med morsans (min alltså) gamla matstol.
 
 
 
Allra första paketet på hennes namnsdag.
 
 
 
 
Kusinmys.
 
 
 
 
 
Sjuk tjej på akuten för första gången. Lite svullen i örat men ingen öroninflammation.
 
 
 
 
 
 Liten tjej som är redo för Gran canaria om mindre än två veckor :-) (Ja vi har även UV-dräkt)

Lyxiga adventskalendrar.

 
 
 
Vem vill ha någon utav dom här lyxiga adventskalendrarna? Tuppen JAG!
Från Ciaté, Bodyshop och Yankee Candle.
 
Jag längtar tills jag får pyssla ihop en riktigt fin egen adventskalender till Céline nästa år. Nu tycker jag hon är lite för liten än.

Bokkort.

 
 
Min guddotter Amelia fyller 8 år i dag och önskade sig ett biokort. Att ge ett biokort behöver inte vara så där tråkigt som i att ge ett med ett rött sf-kuvert. Nej man kan göra ett eget lite roligare kort. Jag gjorde ett bokkort med lite popcorn i. Jag är dock inte så duktig på att poppa popcorn som ni kanske ser. Vart lite brända, haha.
 
 
 
 
Lycklig tjej! :-)