Åhh nu har jag så där mycket att blogga om igen men just för att jag har så mycket att blogga om så blir det inga inlägg i stället. För jag vet ju inte vart jag ska börja? Jag har en del pyssel att visa också som jag inte orkat tagit kort på. Suck och blä på mig.

 

 

Och Céline bara växer och växer. 10 månader blir hon på måndag. Tänk att hon snart är ett år. Jag blir både glad och ledsen av att tänka på att hon blir ädre. Ledsen eftersom att hon snart måste börja på dagis :-( Jag vill inte lämna bort min lilla skrutta. Vill ju bara vara med henne och se allt hon gör. Hur hon utvecklas. Det är ju hon och jag liksom. Buhuuu. Samtidigt kommer det väl bli en gnutta skönt att komma ut och börja träffa lite mer folk på jobbet igen. Det är det jag har tyckt varit mest tråkigt med mammaledigheten, att jag inte haft någon kompis med små barn. Man kan säga att jag var lite först där. Är det något jag har insett nu så är det hur sjuuuuuukt svårt det är att skaffa nya vänner i denna ålder. Det hade jag inte en tanke på innan jag skaffade barn. När blev det så här svårt liksom? Det känns som att man är typ i den svåraste åldern med att skaffa nya vänner nu också. När man var liten gick man ju bara och frågade "-ska vi leka?". I skolan fick man vänner genom skolan. Efter skolan så träffades man på fester. Och nu skulle man tro att det var på typ öppna förskolan man träffades. Fast sen kommer man inte så mycket längre. Jag tror folk tänker för mycket i denna ålder. Typ vad ska hon tycka om jag sa si eller så. När man sen kommer upp i en typ 35-40-årsåldern verkar det gå lättare igen.. som när man var liten. Eller så är det bara mina päron och deras vänner som varit översociala. Dom liksom bara bjöd hem varandra hit och dit. "-Kom över på en fika i dag vettja!" Det har nog aldrig någon sagt till mig. Jag skulle bli apglad om någon morsa-kompis invita mig så! Det är synd.. för jag kan bara tänka mig hur ännumer mysigare mammaledigheten är om man hade haft någon annan med barn i cirka samma ålder att umgås med. Speciellt jag med en karl som spelar fotboll och jobbar hela tiden typ. För även om jag har vänner som inte har barn så går det inte komma ifrån att det inte är desamma att umgås med dom som med folk som har barn (menar absolut inget illa mot mina underbara barnlösa vänner, älskar er sjukt mycket men jag vet att ni fattar vad jag menar). Det är lättare när vännerna har barn, dom förstår allt det här med rutiner.. sova, äta, tjat, gnat och allt vad det nu är. Man behöver inte förklara eller känna sig jobbig liksom. Plus att man kan gå igenom sånt man kanske oroar sig över, nu har hon inte käkat på en dag, nu är bajset så, nu sover hon inget bra. Osv osv. Hur kul är det att lyssna på och bolla idéer om dom ämnena när man inte själv har en liten knodd?

 

 

Oj vad långt det vart.. jaja nu fick jag lätta lite på hjärtat då i alla fall. Mitt tips är att om du själv inte är en översocial människa, försök matcha in din graviditet när andra vänner även ska ha/har barn ;-)

 

Här får ni även lite bilder från mobben från den senaste tiden.

 

 

 

 

 Kooosmooos och kattiiis. Någon mer som såg på det när dom var små? hahaha

 

 

 Liten tjej som är redo för Gran canaria om mindre än två veckor :-) (Ja vi har även UV-dräkt)