Är det här man ska skriva om sin tro på en gud? Jag är ingen religös människa alls. Det jag i stället tror på är bland annat mig själv, kärleken, drömmarna, livet i sig och självklart på vad som komma skall. Jag tror på att allt har en mening och på medmänskligheten, läran om livet och på hoppet. För det mina vänner, det kan man komma långt på!

Kärlek är allt. Utan kärlek vore jag förlorad. Det finns olika sorts kärlekar, till exempel den man känner för sina föräldrar, syskon, kompisar, släktingar, husdjur, barn eller man. Men den bästa kärleken för mig är den jag hyser för min sambo. Den kärleken jag känner för honom visste jag innan aldrig att man kunde känna. Den är obeskrivlig. Jag hoppas verkligen att alla för uppleva den en dag. Känna hur det känns att verkligen älska någon så villkorslöst mycket.

Det finns inget finare än kärleken ♥

Oj här skulle jag kunna skriva hur långt som helst. Mina föräldrar är verkligen dom bästa som finns. Dem finns alltid där och har alltid gjort. Dom sätter alltid barnen i första hand och gör allt för oss. I vad man än tar sig an så är dom där och stöttar. Men hmm jag ska försöka förklara dom var för sig :-)

Pappa - Han har alltid varit den lugna när jag har haft det som värst. Alltid den tålmodige och förstående. Väldigt trygg. Och även fast han alltid har det så stressigt så stannar han alltid upp så fort det är något med hans familj och försöker hjälpa. Han har alltid varit väldigt givmild och unnar oftast sina barn mer saker än vad han unnar sig själv. Men han har också varit väldigt givmild när det gäller kärlek. Utåt sätt kan han säkert verka hård men egentligen är han världens snällaste, speciellt mot hans familj. Han har ett hjärta av det klaraste guld ♥


Mamma - Hon är helt klart en glädjespridare. Så vill man ha uppmuntran så är det henne man ska vara med. Mina vänner har alltid gillat henne då hon är väldigt enkel och omedvetet rolig. Hon är näst intill alltid glad. Det är inte ofta man ser henne sur. Hon kan även vara lite snurrig men med en otrolig charm. Även hon har alltid ställt upp för oss barn. Varje dag i två-tre år sjussade hon mig fram och tillbaka från skolan så att jag skulle slippa byta bussar och ha mig, bara det säger väl allt? Hon är liksom pappa också väldigt givmild och unnar nog också oss barn mer än vad hon unnar sig själv. Så fort det är något så ringer jag mamma. Hon försöker alltid att se det bästa i alla människor. Även mammi har ett hjärta av det klaraste guld ♥

 

Jag trodde när jag var mindre att han hette Daniel och jag blev "kär" i honom på min absolut första skoldag när jag var sju år. Jag har gamla dagböcker där det står hur "kär" jag var i honom och om jag skulle fråga chans. Sen tog jag äntligen mod att fråga honom i femman. Och svaret vart ja. Sen vi var ihop i 1 år tror jag. Det tog slut dels för att jag bytte skola och dels för att jag tröttnade på honom som dom flesta i den åldern nog gör efter ett tag.


I dag vet jag bättre. Det kanske låter som en klyscha men faktiskt så är min nuvarande pojkvän/sambo Patrik den enda som jag verkligen varit/är riktigt kär i. Den kärleken som jag känner för honom är helt obeskrivlig. Vi är liksom gjorda för varandra och INGET skulle kunna komma emellan oss. Vi har liksom växt ihop dom här 3 åren. Han är min själsfrände, han äger hela mitt hjärta och jag skulle allvarligt talat kunna dö för honom, för utan han är jag förlorad. Och i dag vet jag inte hur jag har kunnat leva utan honom innan, det känns liksom som att det har varit vi två för alltid. Han är den absolut finaste människan jag någonsin träffat i mitt liv och att jag har haft den turen att få honom är helt ofattbart för mig än i dag.

 

Ja vem är nu Emma Damm?

Jag är 22 år och bor i västerås med min sambo Patrik och vovvsing Hugo. Jag pluggade media på gymnasiet och älskade mina två sista år av gymnasiet. Jag har nog ganska lätt för att lära. Ett ord som är ganska mycket jag är kreativitet skulle jag tro. Jag älskar att rita, göra smycken, scrapbooka och det mesta inom hantverk. Ja, inte att sticka dock.

Jag har haft en underbar uppväxt men samtidigt gått igenom en hel del skit på vägen. Så jag har testat på både den goda och onda sidan av livet kan man säga, i detta fallet skriva. Jag har svårt för förändringar i livet och vill alltid ha en trygghet. Jag skulle inte överleva om jag inte hade mina föräldrar, min sambo och mina syskon.

Jag älskar att resa. Helst med min älskling så klart. Och så älskar jag som dom flesta tjejer mode och kläder.

Bland det värsta jag vet är havet, hajar, dålig hygien, badhus och blöta saker och hårstrån. OCH att gå ut från duschen eftersom att jag är så sjukt frysen av mig, haha.


Mer än så tänker jag inte skriva, istället får ni följa mina trettio dagar!