Äntligen har jag tagit tag i att göra Célines minnestavla med hennes allra första kläder som hon bar på BB, på glaset står det "We don´t remember the days, we remember the moments". Åh så små och puttinuttiga kläderna är. Vi visste ju inte könet innan så vi hade med oss en blå och en rosa body. Det känns inte alls längesedan men i morgon är det fasiken 8 hela månader sedan. Självklart får ni er en månadsrapport  morgon också. Och J-A det är bedrövligt hur dåligt jag bloggar these days, I know. Men med en liten röjare här hemma så är det fasiken inte lätt att få tiden till det.

Ett halvår har gått med vår lilla tjej. Och som vanligt kan jag inte fatta det. Ett helt halvår liksom. Nu händer det mycket känns det som. Hon har börjat äta mycket bättre. Egentligen tror vi nu så här efteråt att det inte var så att hon tyckte maten var äcklig utan hon visste bara inte hur hon skulle göra med den. Nu gapar och sväljer hon så fint så. Favoritmaträtten är sötpotatis och kyckling. Hon sitter även i sin barnstol och äter nu, förrut var hon lite för ostadig och fick sitta i babysittern och äta. Det tycket mami var lite jobbigt eftersom att hon fick tvätta den så ofta. Hon sitter även själv kortare stunder, det handlar bara om sekunder än så länge men det är på gång.

När hon ligger på sin lekmatta som nu är utbytt från babygymet så ligger hon inte still många sekunder, det ska rullas, ålas och röjas. Medan hon snackar, för snackar det gör hon nästan hela tiden nu. Än så länge inget man förstår. Hugo (Våran Amerikanska cockerspaniel) är hennes absoluta favorit just nu. Honom skrattar hon högt och ljudligt åt så fort han går förbi henne. Från att inte alls ha lagt märke till honom till älska honom. Det är mycket som är kul just nu och hon har lätt till skrattet. Mamma och pappa tycker så klart att hennes skratt är finast i världen!

 

 

Okej jag vet att jag ofta skriver att tiden går fort liksom dom flesta småbarnsföräldrar gör. Men nu är det verkligen läskigt hur fort det går. Det är nog en kombo mellan att vara småbarnsförälder och att det är sommar. För sommaren går ju alltid snabbare.

Nåväl hur har vår lilla tjej utvecklats denna månad? Jo hon är först och främst mycket starkare så nu är det helt okej att ligga på mage, vilket hon har hatat fram till nu. I bland gör hon även som små armhävningar. Vi har bytit till sittdelen på vagnen då det började bli tråkigt att ligga. Än kan hon inte sitta själv utan hon lutar sig för mycket framåt som en fällkniv när vi försöker. Hon har hittat sina fötter och ligger och klämmer och känner på dom mest hela tiden. Hon har dock inte lyckats få in dom i munnen ännu. Men med munnen pruttar hon däremot för fullt.

Första förkylningen och magsjukan har hon hunnit med denna månad också. Lilla pluttan. Det värker i mammahjärtat när sådant sker vill jag lova. Vi har ju testat massor utav olika smakportioner också. Än har vi inte lyckats hitta något som är topnotch för fröken finemang. Det mesta är urk men vi ger inte upp. Hon har även varit på sin första semester. Vi var till Danmark en vecka med familjen och det gick hur bra som helst att resa med skruttan.

 

 

 

 

32 stycken tackkort gjordes. Tog sin lilla tid vill jag lova. Jag tror inte dom som öppnade korten kan förstå hur jag kämpade med spetsbanden som sitter runtom kortet (Dom ska by the way dras av och inte öppnas liksom). Stansen som stansar spetsen hade nämligen gett upp sen sistens. Så dom sista fick faktiskt Patrik hjälpa till med att stansa, då mina händer inte längre pallade trycket. Jag vart ganska nöjd jag med korten även denna gång. Ja förutom att jag glömde att göra dikten till höger i kursiv stil men jag orkade inte skriva ut nya. Nu känns det helt tomt.. inget mer att göra och pyssla med inför dopet :-( Tänk om man kunde få jobba med något sånt här, vilken dröm! Vad är det för typ av yrke? Finns det något sådant yrke ens?