Ett halvår har gått med vår lilla tjej. Och som vanligt kan jag inte fatta det. Ett helt halvår liksom. Nu händer det mycket känns det som. Hon har börjat äta mycket bättre. Egentligen tror vi nu så här efteråt att det inte var så att hon tyckte maten var äcklig utan hon visste bara inte hur hon skulle göra med den. Nu gapar och sväljer hon så fint så. Favoritmaträtten är sötpotatis och kyckling. Hon sitter även i sin barnstol och äter nu, förrut var hon lite för ostadig och fick sitta i babysittern och äta. Det tycket mami var lite jobbigt eftersom att hon fick tvätta den så ofta. Hon sitter även själv kortare stunder, det handlar bara om sekunder än så länge men det är på gång.

När hon ligger på sin lekmatta som nu är utbytt från babygymet så ligger hon inte still många sekunder, det ska rullas, ålas och röjas. Medan hon snackar, för snackar det gör hon nästan hela tiden nu. Än så länge inget man förstår. Hugo (Våran Amerikanska cockerspaniel) är hennes absoluta favorit just nu. Honom skrattar hon högt och ljudligt åt så fort han går förbi henne. Från att inte alls ha lagt märke till honom till älska honom. Det är mycket som är kul just nu och hon har lätt till skrattet. Mamma och pappa tycker så klart att hennes skratt är finast i världen!