I dag har Céline funnits lika länge utanför min mage som hon bodde i min mage, nämligen i 9 månader.
Det första jag kan berätta är att hennes första tand håller på att spricka igenom. Jag gissade fel med en dag ;-) Jag hade gissat på att hon skulle få den när hon var 8 månader och Patrik gissade på 5 månader. Så man kan väl säg att jag vann där va? Vi har undrat såååå varför hon inte velat äta någonting alls knappt. Nu när vi ser det lilla vita riskornet så fattar vi ju.

Hon har börjat resa sig själv mot endel möbler. I bland släpper hon bara och trillar då på rumpan. Det är ju inte lätt att hålla reda på allt ;-) Sömnen är som natt och dag sen förra månadsuppdateringen, hon sover riktigt bra och i sin egen säng om nätterna just nu (peppar peppar). Egentligen borde det väl vara ett ypperligt tillfälle att flytta in hennes säng i hennes egna rum men det är så jäklarns svårt för mammahjärat säger bara neeeeeeeeej! Jag vill så gärna ha henne nära.

 

Hon kryper på alla fyra nu. Jag trodde ju hon skulle köra sitt "krålande" till hon börjar gå eftersom att det går så fort när hon "krålar". Men nejdå nu kryper hon "på riktigt". Endel bus har hon börjat med också. Typ gömmer sig bland verktygen där hon inte får vara och kommer man dit så kryper hon allt hon kan därifrån och skrattar.