Shitt nu har jag ritat i två timmar och jag är helt slut. Det låter kanske sjukt för er som inte ritar porträtt men man blir faktiskt väldigt trött av det. Man måste koncentrera sig till max och det gör en trött och virrig.

Annars så vill jag tillägna detta inlägg till mina kära föräldrar. Jag kunde inte ha fått bättre föräldrar än er. Även om jag inte alltid känt så. Men det var i tonåren och då var man ju helt skruvad. Då dög ingenting. I alla fall, ni har alltid funnits där och stöttat mig i allt. Jag har haft sånna enorma problem i mitt liv. Alltid har det varit något, men ni har ALDRIG vikit från min sida. Och ni lägger er aldrig i för mycket i mitt liv. Inte förrän ni ser att jag mår dåligt eller något. Ni har alltid försökt ge mig det jag vill ha. Även om inte materiella ting betyder något i längden så gjorde dom det då.
Ni kanske inte alltid tycker att mina val är så bra men ni försöker alltid vara positiva ändå och försöka stötta mig. Ni har även aldrig tvinga mig till att göra något jag inte vill. Aldrig försökt leva era liv genom mitt. Ni köpte hästar när jag och Malin ville ha hästar, ni sålde huset och flyttade ut på landet för att vi ville det och pappa byggde ett stall. Vi åkte till Los angeles för att ja ville det. När vi sedan ville bo i stan igen så sålde ni gården och vi flyttade in till stan. Det är bara få saker som ni har gjort för oss. Ni är helt perfekta föräldrar. Jag vet att ni har tvivlat på det i bland, det gör nog alla föräldrar. Men ni ska veta att jag aldrig någonsin skulle velat/vilja byta ut någon av er! Jag kommer aldrig kunna tacka er nog. Jag älskar er och saknar er så nu när jag inte bor hemma.