Varje dag när jag är ute och går med Hugo så går jag förbi en grundskola som ligger här i vårt område. Den har varit tom hela sommaren, inte en kotte har synts till där, idag när jag gick förbi så var det fullt med ungdomar utanför som tjuvrökte och hade sig. Och då fick jag värsta känslan i kroppen: Fasiken så skönt att ALDRIG mer behöva gå till skolan om jag inte vill. Aldrig mer behöver jag öppna den där förbannade matematikboken och försöka lösa en massa tal som jag ändå inte bryr mig ett skvatt om. Jag behöver aldrig mer skolka från gympan aldrig aldrig mer. MEN det finns något jag saknar och det var friheten på mediaprogrammet som vi hade. Det var ingen lärare som brydde sig om man skolkade någoon lektion hit och dit, man var liksom vän med lärarna, i alla fall jag. Jag brukade hänga i lärarrummet och var nog lite utav en favvis bland lärarna ;-) Proven var oftast enkla, ja lärarna var dom bästa och likaså klassen. Jag hade bra betyg i dom flesta ämnena trots att jag ALDRIG pluggade ett skvatt.. Sista veckorna i trean på gymnasiet var en utav dom bästa tiderna i mitt liv och självklart studenten.

Men gosh vad glad jag är över att slippa känna det där måstet att gå till skolan och prestera. Jag är liksom fri nu. Fri att göra det jag vill. Ingen kan bestämma över mig. Inte en enda kotte. Förrutom boyfriend i bland kanske, hihi.

Det jag skulle vilja säga till er som inte tagit studenten är: NJUUUT, njut av studenten och din sista tid i skolan även om det känns motigt och piss emellanåt, för du kommer sedan kunna blicka tillbaka i framtiden och tänka - fyfan vad kul vi hade! Och samtidigt känna - fyfan vad skönt att det är över. Det är sant, jag lovar!