För er som inte vet så spelar min bejb spelar fotboll i ett div. 1 lag här i västerås, det är samtidigt hans jobb och det betyder att han tränar i stort sett varje dag plus två gånger om dagen i bland. I slutet av april här börjar dom viktiga matcherna vilket betyder att dom kör ganska hårt just nu. Hans position är egentligen forward men i år ska han, som det ser ut nu få spela på mittfältet. Tyvärr. Konstigt kan man tycka med tanke på att han var en av dom som gjorde fläst mål i hela serien förra året. Men det är för att dom har dåligt med mittfältare och han är typ den enda som gör sig bra på båda positionerna. Nu ska jag inte dra värsta fotbollsinlägget här..

Nej utan det jag ville komma till var att i dag på träningen så stukade han foten REJÄLT min lilla pöjk. Han har inte ens knölen på foten kvar eller kvar är den väl, men väldigt gömd och han har så ont att han inte vet vart han ska ta vägen. Han trodde först den var bruten eller att kanske ledbandet gått av. Jag tycker så himla synd om han just nu för han har haft en sån otur nu i början på denna säsong. Jag tror att han känner sig pressad också för att han gjorde en så bra säsong förra året. Dessutom tränar han så hårt han bara kan för att just uppnå det igen. Eller ja han säger att han ska vara ännu bättre. Han klagar sällan inför mig om saker, väldigt sällan. Men nu är en av de få gångerna han gjort det. Och kan han inte vara med på en träning eller match så är det allvar när det gäller honom för fotbollen lägger han ner sin själ i. Och jag kommer alltid att stötta honom, både i med och motgångar. Hur är det man säger? Älska mig när jag förtjänar det som minst för det är då jag behöver det  som mest. Iof förtjänar han det alltid, men ni förstår hur jag menar?
Kan han inte spela fotboll lika mycket denna säsong eller om det inte går lika bra som förra året så kommer jag stötta honom för det är ju just han som kommer må mest dåligt av det för han älskar ju att vara på planen.

Alltså vart jag ville komma med detta inlägg är att jag älskar honom så fruktansvärt mycket och jag hatar att se honom lida min älskling. Och jag är så jävla stolt över dig för jag VET hur hårt du kämpar!!

Som plåster på såren åkte jag i väg och handlade detta till honom.







Älskling detta inlägg var väl mest till dig för att jag vill att du ska förstå, förstå hur mycket jag verkligen älskar och stöttar dig! Du är mitt allt, min stjäna och min stolthet.