Nu sitter jag i soffan med min nya juciy couture-dress och myser. Jag är djupt inne i mig själv och dom elaka tankarna är där. Jag borde egentligen kanske vara ganska nöjd med mitt liv och inte ha dom med tanke på att jag har en underbar pojkvän, en underbar vovvsing och en underbar familj. MEN jag skulle inte kalla mig själv underbar och det är just där problemet sitter och gnager i mig. Jag känner mig tjock. Ja där kom det. Tjock. Det går inte en dag utan att jag tänker på det. Jag brottas med det VARJE dag. Dessa tankar har jag haft i stort sett halva mitt liv. Och dom får mig att må väldigt dåligt.

Den andra saken jag brottas med just nu i livet är karriären. Jag vill inte stå i en klädesbutik hela mitt liv. Inte i en butikjävel i över huvud taget. Jag vill hålla på med min konst. Mitt skapande. Det ger mig något. säljare ger mig inget. Vissa anser att man kan lida halva dagarna i sitt liv bara man får pengar. Det är det viktigaste. Min kära far resonerar just så. Och vilka vill man visa sig stark inför? Vem vill man lyckas inför? Jo sina föräldrar. Pappa har aldrig varit sträng, tvärtom, men när det gäller detta ämne så är han hård. I min mening är lycka viktigare.

Det jag faktiskt känner att jag har lyckats med i mitt liv är min kära pojkvän. Hans mor och far ska vara stolta över honom. Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att det fanns en männsika som han. Speciellt inte en kille. Och att han skulle i så fall vilja ha en sån som mig. Jag fann honom och jag är extremt lycklig över det. Patrik tänker aldrig på konsekvenserna bara jag är lycklig.

Nu blev det väldigt sentimentalt här. Och det kommer det att bli ibland. Jag är ju trots allt Emma Damm ända ut i fingerspetsarna.

I morgon åker vi förrästen till stockholm för mellandagsrean. Det har vi egentligen inte råd med för vi ska köpa en ny soffa men det är fan bara mellandagsrea "en" gång om året.