Gud.. jag fick ett långt mail ifrån en tjej nyss som skrev om hur mycket hon gillade mina teckningar och undrade om jag ville förklara hur jag ritar hår då hon behövde hjälp med det. Självklart skrev jag och förklarade tillbaka. Efter det började jag kika i mitt Teckningsarkiv här på bloggen, vilket jag inte har gjort på väldigt länge. Och så blev jag helt plötsligt väldigt ledsen. Det gör liksom ont i mig. Vart tog allt vägen liksom? Vart tog det jag visste att jag faktiskt kunde och hade självförtroende inom vägen? Tja, det enda jag verkligen visste att jag kunde. Jag tog emot beställningar på löpande band, vilket känns väldigt konstigt för mig nu.. att jag liksom vågade? Att folk skulle betala mig för något jag skapar med mina egna händer? Jag gjorde videotutorials där jag berättade för er hur jag tecknade hår, näsor, munnar osv. Dem var i och för sig aldrig särskilt bra men jag vågade liksom tro på mig själv så pass att jag ville lära er någonting.


Nu när jag som sagt sitter här med störstaste klumpen i magen ever så känner jag bara att sluta titta på dessa gamla verk och börja skapa nya igen! BÖRJA! Och då menar jag inga skisser utan porträtt.. porträtt som dessa nedan.