I livets osynlighet.

En hel del av er har undrat vart jag får min inspiration i från. Och ja oftast kommer det automatiskt genom mina känslor. Om jag inte ritar ett porträtt det vill säga. I dag satt jag och lyssnade på min favorit Lars Winnerbäcks intro från höstturnen som jag alltid gör när jag vill bli lugn eller djup ;-) Och tja teckningen nedan är vad som blev av det. Den är alltså HELT inspirerad av rösten/texten i introt. Den är inte perfekt och så vill jag ha det.

I livets osynlighet.




Introt.

Ohh...

Det där var stort, magiskt. Lite härligt abstrakt. "Vi får välkomna oss själva.." Mycket bra.

När han sedan körde igån Järnvägsspår så grät jag Stora tårar, som alltid nu för tiden när han uppenbarar sig, ojoj (a)

Vad fint du målar förresten! Den med flickan och vågen var toppen.

fin blogG!=)

Du är så duktig! :)

gu så fin bild :o den gilla jag verkligen!

guuud vad fina teckningar du gör! har lust att köpa alla dina tröjor ;)

snyggt!!

Jäklar vad duktig du är att teckna,jättevackra bilder.