Patrik och Hugo sover så djupt så djupt. Patrik klagar hela tiden över att han sover så lite så lite hela tiden. What? Han brukar somna innan tolv i alla fall. Jag kan INTE somna innan tre och har aldrig haft en bra sömn, det har jag efter far min. Det handlar inte om att jag har vänt på dygnet eller något sådant. Nåväl det låter precis som att jag tvingar honom att stanna uppe med mig ;-) Killar killar. Alltid vill dom att man ska tycka synd om DOM, alltid! Ni vet så fort dom hittar minsta tillfälle så slår dom till och åmar sig. Haha! Lite små-gulligt sisodär.

När min lilla älskling är sjuk och jag frågar sötnöten om han vill ha en halstablett så hostar han alltid till lite och säger: Ja, tack det skulle jag behöva. Trots att han knappt har hostat något innan. Och när han ringer till sina föräldrar så brukar han oftast dra på lite extra och låta sjukare än vad han egentligen är. Detta vet han om själv också. Jag har påpekat det någon gång och då skrattar han och säger: Det är klart man vill verka sjukare än vad man är, då tycker dom ju synd om mig. Haha. Grejen är att hans föräldrar bor tio mil ifrån oss så dom kan ju inte se hur pass sjuk han är.

Det här med att hans föräldrar bor så pass långt ifrån oss tycker jag ibland är ganska tråkigt med tanke på att jag aldrig riktigt lyckas lära känna dom. Jag som person är alltid jobbigt blyg i början, tvärt emot vad jag är sen. Eftersom dom bor så långt bort betyder det att vi sover över där en eller två nätter när vi är där. Och jag har alltid haft svårt att sova borta, äta borta, vara borta. Det spelar ingen roll att dom jag sover hos är supergulliga, jag har ändå problem med detta. Precis som när man gick på fritis och inte vågade sova borta. Vilket jävla problem, 20 år och problem med att sova borta? Terapi kanske? Nej detta har verkligen inte resulterat i att vi åker dit mer sällan. För jag skulle ALDRIG bestämma över min älskling. Jag är faktiskt en snäll flickvän/sambo. Och förresten det kanske är terapi att träna att sova borta? Haha