Elaka tjejen i högstadiet.

Jag satt och tänkte nyss.. Patrik har åkt till träningen och då har man massor utav tid till att tänka. Jag tänker på hur ens liv har förändras med åren. Vad man själv har förändras. Framförallt när det gäller att stå på egna ben och säga i från sånt man inte vill. Till människor man förrut inte skulle ha vågat säga ifrån till. Det fick mig att tänka på hur rädd man var att inte passa in när man gick på högstadiet.

Alla hade väl den där tjejen i klassen som alla såg upp till, som alla ville vara med och som alla ville vara som? Det kan jag säga att vi hade i högstadiet i alla fall. Hon var blond, liten och många tyckte att hon var väldigt vacker. Visst kunde man tycka det vi första åsynen, tills man lärde känna vem hon var och hur falsk hon faktiskt var. Hon hade alltid något emot mig. Jag tror att det var för att jag visade att mig kunde man inte köra runt med som hon kunde med alla andra. Det sjuka var att ena dagen kunde hon säga till en att hon verkligen tyckte om en och prata skit om någon annan, nästa dag gick hon till henne hon snackat skit om till mig och snackade skit om mig till henne. Jag hade en bästa kompis i högstadiet som aldrig vågade säga ifrån som hon hela tiden ville ta ifrån mig, hon försökte hela tiden få mig att må dåligt. Hon var en sån där människa som var duktig inom allt, som hade fördelar. Hon var jätteduktig i sport, i skolan, hade pengar osv. Lärarna älskade henne eftersom hon var så söt, liten och duktig i skolan. Det var inte många som tyckte om henne i klassen, inte andra heller eftersom hon var så falsk men ingen vågade säga ifrån när hon frågade om dom ville vara med henne osv eftersom hon var så populär. Hon kunde gå förbi en och sticka in ett finger i sidan av magen och sedan asgarva mendan man själv fick ont. Hon fick alltid det hon ville och om hon sa något så var alltid det rätt. Hon kunde behandla andra som skit medan dom alltid ställde upp för henne när det passade HENNE.
Vi skulle aldrig hälsa på varandra i dag om vi träffades någonstans vilket är ganska konstigt när man har gått i skolan i nästan fyra år tillsammans. Jag vet inte om hon fortfarande är som hon var då men det sägs ju att Leopards never change their spots. Men man vet ju aldrig..
Kommentarer
Josefin säger:

Känner igen ditt inlägg ;) Är också intresserad av att köpa ett linne med ditt tryck på, du skulle inte kunna fixa t-shirts till försäljning föresten?

Mvh Josefin

2009-01-22 | 15:46:00
Bloggadress: http://moochie.blogg.se/
The HansonSisters säger:

känner igen de absolut, jag hade dessutom två blonda såna tjejer i min klass :)

2009-01-22 | 17:05:42
Bloggadress: http://hansonsisters.blogg.se/
Elin säger:

Kan ju säga att när jag träffar henne på stan så hejar hon definitivt INTE.. HUr skjut är inte de. Inte för att jag vill att hon ska göra de. Men att mana bara vet att jag har gått med henne i 6 år i skolan.. Jag känner verkligen igen mig i de du skriver Emma :) Precis så som du skriver har jag tänkt många gånger.. De finns nog MÅNGA fler som tänker likadant..

2009-01-22 | 20:38:08
Bloggadress: http://ellliiinnn.blogg.se/
M säger:

Jag tror vi alla känner igen dom där tjejerna. Även jag hade sånna som sen försökte vara vän med mig efter att vi slutat att gå i samma skola. Behöver jag säga att jag inte var så intresserad?

Väldigt bra och inspirerande inlägg!!



För övrigt så gillar jag verkligen dina linnen!

Mvh, M

2009-01-25 | 17:51:44
Bloggadress: http://tequilarace.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback