Gud vad jag trivs med mitt liv just nu. Jag vill bara att tiden ska stanna upp här och vara så för alltid. Jag vill ha sommar HELA året, jag vill hålla på med det jag gör just nu hela livet... jag vill ha det så här helt enkelt. Men varken sommaren eller mitt liv kommer se ut så här för alltid. Man blir inte direkt rik på att sälja linnen då det kostar as mycket att få fram plaggen. Trycka, köpa in dom osv. Blää jag vill verkligen inte ha något annat jobb än min firma EmmaDamm för det kommer inte fungera att satsa helhjärtat på firman om man jobbar 8:a timmar på ett annat jobb eller så. I bland så önskar jag att jag fortfarande var liten då man slapp ha alla dessa jobbiga tankar. Dom är så jäkla påfrestande..

Jag mår lite illa när jag tänker tillbaka på min tid på Dressmann som säljare vilket Patrik ofta får höra än. Jag gillade dom flesta utav mina arbetskamrater men jag hatade jobbet, att behöva stå i en butik och vara sååååå trevlig och glad i åtta timmar. Och den där jäkla stressen, gick man inte fram till kunden inom typ 30 sekunder eller vad det nu var och var trevlig och frågade om dom ville ha hjälp trots att dom var otrevliga tillbaka så fick man skit för det. En gång jobbade jag och min vän/arbetskamrat Rebecca på en söndag då tog chefen in Rebecca på måndagen och berättade att några kontrollanter (dom har folk som kommer och spelar kunder så dom ska se hur snabb/trevlig/duktig man är mot kunden) minsann hade sett att vi inte gått fram till en kund inom nån minut. herreguuud. Unga människor är inte särskilt poppis i den branchen, vi var som små lärlingar som passade till att vika jeans medan dom "högre" och äldre fick ta fika stup i kvarten.. Speciellt när det var ombyggnad och sånt. Vi hade någon jävla människa som hette Helena som kom och bestämde hur allt skulle hänga i butiken som var helt puckad, jag minns att jag mådde dåligt varje morgon som jag visste att hon skulle komma... Hon fick mig att gråta många gånger den kvinnan, har nog aldrig träffa på någon så arrogant männsika. Nästan alla var rädda för henne. Men så fanns det en speciell kvinna som var helt UNDERBAR, Lotta hette hon. Hon lärde upp både mig och Rebecca från start.. Hon var speciell, henne glömmer jag aldrig.

Nu skiner solen så nu ska jag gå ut och njuta utav den.. man vet ju aldrig när den försvinner...